Advokat Reine Nelsons välkomst- och inledningstal:

Varmt välkomna till 2024 års ceremoni i Stiftelsen Anna Dahlbäcks Minnesfond. Stiftelsen har bildats med utgångspunkt från de betydande insatser med djupt känt engagemang som Anna gjorde för mänskliga rättigheter under en betydande del av sitt liv fram till sitt alltför tidiga frånfälle 2015. Till stor del skedde detta genom omfattande insatser i Amnesty där hon bl.a. kämpade för avskaffande av dödsstraff och andra viktiga frågor inom området MR. Stiftelsens stipendium utdelas till personer som gjort insatser i Annas anda för mänskliga rättigheter och i samband därmed visat prov på betydande engagemang och civilkurage.

Mottagare av årets stipendium i Anna Dahlbäcks Stiftelse, den saudi-arabiska advokaten och människorättsföreträdaren Waleed Abu Al-Khair, uppfyller i alla avseenden väl dessa kriterier.

En måttstock för det civilkurage som krävs för den som kämpar för mänskliga rättigheter är styrkan och ihärdigheten i den repression som utövas av de mörka krafter man har att bekämpa. Repressionen i landet som Waleed utmanat är en av de kraftfullaste i världen och för detta har han betalat ett mycket högt pris. Waleed har därmed kommit att bli ett levande och viktigt exempel på att dessa mörka krafter obönhörligen utgör grogrund för framväxten av dess egen motsats.

Waleed är 45 år och har två akademiska examina. En i juridik och en i arabiska språket. Han kommer även från en i övrigt akademisk miljö med många anhöriga på höga poster i samhället. Han hade därför med all säkerhet kunnat välja en behaglig och trygg tillvaro med god ekonomi. I stället gjorde han det i Saudiarabien kontroversiella valet att arbeta med MR för vilket han arresterades 2013. Han dömdes senare till 15 års fängelse följt av ett lika långt reseförbud och böter för sitt arbete med MR vilket han genomfört såväl inom ramen för sitt yrke som i den oberoende människorättsorganisationen MHRSA (Monitor of Human Rights in Saudi Arabia) som han själv etablerat. Just det förhållandet att han startat denna organisation var en av åtalspunkterna han fälldes för. Även för att han skulle ha undergrävt regimen och dess företrädare liksom ha förolämpat den dömande verksamheten i landet. Det han gjort och som inte accepterades var att försvara religiösa samvetsfångar och kritisera landets regim. Kritik han bl.a. framfört i media gällande att fredliga dissidenter utsattes för förföljelse. Något som närmast kan betraktas som en ironi – och som jag kommer att återkomma till – var att han skulle ha hetsat internationella organisationer med avsikt att förstöra Saudiarabiens rykte. Under fängelsevistelsen har han bl.a. både misshandlats och förvägrats nödvändiga mediciner. Flera människorättsorganisationer i väst har uppmärksammat hans fall och vädjat till saudiska myndigheter att frige honom men han är alltjämt frihetsberövad.
Saudiarabien har ett rättsligt system som på en rad punkter strider mot det som omfattas av begreppet mänskliga rättigheter. Det gäller bl.a. fundamentala brister för kvinnor som är helt underställda männen i rättsordningen. Att yttrandefrihet saknas är Waleed själv ett av de mest kända exemplen på. Mordet på journalisten Jamal Khashoggi inför världens ögon är ju också ett av de mest kända och fruktansvärda exemplen på just detta liksom ett rättssystem med domar innehållande kroppsliga bestraffningar som för betraktare i den internationella miljön de så hett eftersträvar att attrahera för tankarna till medeltiden.

Samtidigt som dessa för en rättsstat grundläggande brister fortsätter att trycka ner olika delar av befolkningen år efter år är regimen mycket känslig för bilden av landet i den västliga världen vilket då inte minst framgått av åtalet mot Waleed. För att försöka åstadkomma en polerad och tillrättalagd bild av landet har det – vågar jag påstå – blivit världens mest uppmärksammade aktör inom vad som kallas sportswashing. Det vill säga att satsa enorma summor inom sportvärlden – det kan gälla fotboll, motorsport, boxning och inte minst golf – för att ge sken av att vara ett attraktivt land som har en given plats i det internationella samfundet. Jag såg en summa som gällde för ett antal år sedan om att satsningen inom sporten då skulle ha uppgått till 66 miljarder dollar. Jag har inte kontrollerat det exakta beloppet men det säger en hel del om nivån och eftersom verksamheten fortsätter så ökar summan år för år. Dessutom är ju förhållandet att när det gäller att ha ekonomiska tillgångar tillgängliga för att fila på sitt eget rykte finns det inte många aktörer om ens någon som kan mäta sig med den saudi-arabiska regimen.

Under en intervju med BBC berättade landets sportminister, prins Abdulaziz bin Turki al Faisal, att landets satsningar på sport är till för att hjälpa till att inspirera en ung befolkning att ägna sig åt fysisk aktivitet och motion, öppna upp landet för den internationella gemenskapen, öka turismen, skapa arbetstillfällen och erbjuda idrottsförbund tillväxtpotential.

Att skapa en positiv internationell bild för att gynna en önskad utveckling av landet är alltså ett uttalat mål för den omfattande sportswashingen. Det visar med all önskvärd tydlighet hur känslig frågan om ett gott rykte i den värld de gör så oerhört omfattande affärer med är för den saudi-arabiska regimen. I ambitionen att försöka förmedla en sådan positiv bild av landet finns enligt regimens synsätt inget utrymme för den kritik som Waleed fortfarande sitter fängslad för. Genom att uppmärksamma Waleeds öde efter hans outtröttliga och synnerligen modigt genomförda arbete för MR kan vi visa att han inte är glömd och att enda sättet för regimen att få den plats i det internationella samfundet och den positiva image som den så hett eftersträvar därför är att respektera de MR som Waleed kämpat för, självklart då också innebärande att han genast ska försättas på fri fot.